förrvirrad i Sanningens rum

det är möjligt att jag är insnöad på någon omedveten inställning,
men just nu så är det så det är.

inatt har jag magont.
jag berörs lätt av andra.
ibland för lätt, ibland även av dom som inte heller står mig nära.

..
under en promenad, (grundad för funderingar) påminner jag mig själv om Sanningen.
att det är mitt sätt att uppleva och även hantera olika situationer som blir till ett onödigt lidande. som jag Väljer att ta till mig.

ställer mig därför frågan, varför ’vanans’ makt och det förflutnas bojor så snabbt kan mörklägga en själs tillvaro. varför den som besitter medvetenheten om detta inte tar upp kampen och med närvaron som vapen avväpnar den frånvaro som gömmer sig i skuggorna. varför ger man sig så lätt, även då man besitter kunskapen om hur man skall fälla sin fiende - ändå låter sig besegras.

av lathet?
kanske.

kanske är det just det faktum att det krävs en ansträngning som inte tilltalar.
bara motviljan till att man ska behöva kämpa för något så naturligt som närvaro.