never let the fear of striking out,
get in your way.
onsdag 16 januari 2008
torsdag 10 januari 2008
tisdag 8 januari 2008
SL- Gudarna..
valde idag att inte vara på min sida, förbannad blev jag på det.
07.40 imorse vaknade jag och spanade argt på mobilen som stod inställd på alarm 07.00, sjukdom &skadeläran börjar 08.00, på st: eriksplan, så redan där förstår ni min otur av denna dag. jag stressade in i duschen och valde att äta mer till lunch som kompensation för att frukosten fick ställas in.
sprang iväg till tåget med tung väska fylld med böcker/pärmar och träningskläder. (klättring planerad med sophia efter skolan) fick se tåget rulla in och tappade hoppet för en sekund men fortsatte springa, kommer upp för trappan och gissa vilka jag ser DÅ.. spärrvakterna som spenderar en dag på denna station en gång om året! jaavisst ville dom stoppa mig när jag kommer springandes för att få se kort.. jag flämtar fram något i stil med: '..tå-ge-th!' hittade tillslut mitt kort och visade det och tog ett steg framåt men fick höra: 'det gick ju ut igår?' SÅKLART! tänkte jag samtidigt som dörrarna stängdes till tåget.
fick vända mig om och köpa ett nytt.
om det inte var för olika betalningar igår så hade jag ju faktiskt Haft pengar på kortet till detta. ringde goa far min som fick föra över denna summa. väntade ett bra tag tills jag såg nästa tåg långt borta (nyss lämnat norrviken)
..ringer upp pappa snabbt och får fram: 'JAaa-men?'
besvarades med: 'det sitter på ditt kort nu'
..drog kortet snabbt och trummade otåligt med fingrarna mot båset där en otroooligt seg äldre man satt. efter ett ..bra tag fick jag nya SL kortet i handen med ett leende och såg även detta tåg stänga dörrarna och lämna stationen. väntade i en kvart på nästa, 08.37 med viss försening så 08.40
detta tåg kom jag på, men det är inte över än. väl i ulriksdal stod tåget stilla och började inte rulla förens 15min senare, och stannade även i solna i 10min.. detta pga teknisktfel i mötande trafik, varpå de tågen skulle rulla på våra spår tillochfrån när det behövdes för att dom skulle kunna komma fram.
09.23 kom jag fram till karlberg, hoppade på en buss mot st: eriksplan, egentligen bara för att den stod där och jag var sur och stressad. bussen blev fullsatt och en vovve beslöt sig för att väsnas ett tag. hållplatsen då vovven blev tyst var då jag ställde mig upp för en äldre herre med käpp som klev på, 'åh vad snällt av dig, tack så hemskt mycket.' jag log för första gången och tänkte att det var min goda gärning för dagen. 'det var gulligt gjort av den unga damen' ..fortsatte han, till damen som satt breve.
när jag väl kom till skolan fick jag en allergireaktion, jag kunde snabbt konstatera att det inte städats där under lovet ivarjefall. TREVLIGT!
efter skolan gick jag, anna, carro, emilia, anna-maria och en till tjej som jag faktiskt borde veta namnet på vid det här laget.. (men jag kände inte till någon 'Tobbe' i min klass, december månad, 3an på gymnasiet) så.
en efter en droppade vi hemåt, och jag tog mig hemåt vid 16.00 ca, stod på stationen och väntade på ett 'försenat 8min' tåg till märsta. yea, såg hur tåget till bålsta tog sina passagerare och åkte, och klev på tåget som kom därefter.
satt i andra tankar ett tag, och upptäckte mig själv inte känna igen mig. JA! din tanke stämmer som du har nu.. jag klev på Fel tåg, ett till bålsta tåg som kortat av sträckan lite och bara åker till kungsängen. spelade ju inte mig någon roll, vad hände med märsta tåget förbi sollentuna?
klev av.. väntade lite och klev på tåget tillbaka.
återigen på karlberg station, fick en knack på axeln och där stod martin.
skönt! klev på det tåget han valde att kliva på, då kommer jag Rätt!
och nu sitter jag här.
klev på en mask utanför min port, lång som fan var den (2dm), och tjock(okänt mått)!
URS!
07.40 imorse vaknade jag och spanade argt på mobilen som stod inställd på alarm 07.00, sjukdom &skadeläran börjar 08.00, på st: eriksplan, så redan där förstår ni min otur av denna dag. jag stressade in i duschen och valde att äta mer till lunch som kompensation för att frukosten fick ställas in.
sprang iväg till tåget med tung väska fylld med böcker/pärmar och träningskläder. (klättring planerad med sophia efter skolan) fick se tåget rulla in och tappade hoppet för en sekund men fortsatte springa, kommer upp för trappan och gissa vilka jag ser DÅ.. spärrvakterna som spenderar en dag på denna station en gång om året! jaavisst ville dom stoppa mig när jag kommer springandes för att få se kort.. jag flämtar fram något i stil med: '..tå-ge-th!' hittade tillslut mitt kort och visade det och tog ett steg framåt men fick höra: 'det gick ju ut igår?' SÅKLART! tänkte jag samtidigt som dörrarna stängdes till tåget.
fick vända mig om och köpa ett nytt.
om det inte var för olika betalningar igår så hade jag ju faktiskt Haft pengar på kortet till detta. ringde goa far min som fick föra över denna summa. väntade ett bra tag tills jag såg nästa tåg långt borta (nyss lämnat norrviken)
..ringer upp pappa snabbt och får fram: 'JAaa-men?'
besvarades med: 'det sitter på ditt kort nu'
..drog kortet snabbt och trummade otåligt med fingrarna mot båset där en otroooligt seg äldre man satt. efter ett ..bra tag fick jag nya SL kortet i handen med ett leende och såg även detta tåg stänga dörrarna och lämna stationen. väntade i en kvart på nästa, 08.37 med viss försening så 08.40
detta tåg kom jag på, men det är inte över än. väl i ulriksdal stod tåget stilla och började inte rulla förens 15min senare, och stannade även i solna i 10min.. detta pga teknisktfel i mötande trafik, varpå de tågen skulle rulla på våra spår tillochfrån när det behövdes för att dom skulle kunna komma fram.
09.23 kom jag fram till karlberg, hoppade på en buss mot st: eriksplan, egentligen bara för att den stod där och jag var sur och stressad. bussen blev fullsatt och en vovve beslöt sig för att väsnas ett tag. hållplatsen då vovven blev tyst var då jag ställde mig upp för en äldre herre med käpp som klev på, 'åh vad snällt av dig, tack så hemskt mycket.' jag log för första gången och tänkte att det var min goda gärning för dagen. 'det var gulligt gjort av den unga damen' ..fortsatte han, till damen som satt breve.
när jag väl kom till skolan fick jag en allergireaktion, jag kunde snabbt konstatera att det inte städats där under lovet ivarjefall. TREVLIGT!
efter skolan gick jag, anna, carro, emilia, anna-maria och en till tjej som jag faktiskt borde veta namnet på vid det här laget.. (men jag kände inte till någon 'Tobbe' i min klass, december månad, 3an på gymnasiet) så.
en efter en droppade vi hemåt, och jag tog mig hemåt vid 16.00 ca, stod på stationen och väntade på ett 'försenat 8min' tåg till märsta. yea, såg hur tåget till bålsta tog sina passagerare och åkte, och klev på tåget som kom därefter.
satt i andra tankar ett tag, och upptäckte mig själv inte känna igen mig. JA! din tanke stämmer som du har nu.. jag klev på Fel tåg, ett till bålsta tåg som kortat av sträckan lite och bara åker till kungsängen. spelade ju inte mig någon roll, vad hände med märsta tåget förbi sollentuna?
klev av.. väntade lite och klev på tåget tillbaka.
återigen på karlberg station, fick en knack på axeln och där stod martin.
skönt! klev på det tåget han valde att kliva på, då kommer jag Rätt!
och nu sitter jag här.
klev på en mask utanför min port, lång som fan var den (2dm), och tjock(okänt mått)!
URS!
söndag 6 januari 2008
förrvirrad i Sanningens rum
det är möjligt att jag är insnöad på någon omedveten inställning,
men just nu så är det så det är.
inatt har jag magont.
jag berörs lätt av andra.
ibland för lätt, ibland även av dom som inte heller står mig nära.
..
under en promenad, (grundad för funderingar) påminner jag mig själv om Sanningen.
att det är mitt sätt att uppleva och även hantera olika situationer som blir till ett onödigt lidande. som jag Väljer att ta till mig.
ställer mig därför frågan, varför ’vanans’ makt och det förflutnas bojor så snabbt kan mörklägga en själs tillvaro. varför den som besitter medvetenheten om detta inte tar upp kampen och med närvaron som vapen avväpnar den frånvaro som gömmer sig i skuggorna. varför ger man sig så lätt, även då man besitter kunskapen om hur man skall fälla sin fiende - ändå låter sig besegras.
av lathet?
kanske.
kanske är det just det faktum att det krävs en ansträngning som inte tilltalar.
bara motviljan till att man ska behöva kämpa för något så naturligt som närvaro.
men just nu så är det så det är.
inatt har jag magont.
jag berörs lätt av andra.
ibland för lätt, ibland även av dom som inte heller står mig nära.
..
under en promenad, (grundad för funderingar) påminner jag mig själv om Sanningen.
att det är mitt sätt att uppleva och även hantera olika situationer som blir till ett onödigt lidande. som jag Väljer att ta till mig.
ställer mig därför frågan, varför ’vanans’ makt och det förflutnas bojor så snabbt kan mörklägga en själs tillvaro. varför den som besitter medvetenheten om detta inte tar upp kampen och med närvaron som vapen avväpnar den frånvaro som gömmer sig i skuggorna. varför ger man sig så lätt, även då man besitter kunskapen om hur man skall fälla sin fiende - ändå låter sig besegras.
av lathet?
kanske.
kanske är det just det faktum att det krävs en ansträngning som inte tilltalar.
bara motviljan till att man ska behöva kämpa för något så naturligt som närvaro.
4 grundstenar
· Var sann i ditt tal. Låt ditt tal utmärkas av integritet. Säg bara sådant som du menar. Undvik att använda orden för att förringa dig själv eller skvallra om andra. Använd orden med inriktning på sanning och kärlek.
· Ta ingenting personligt. Ingenting som andra gör beror på dig. Vad andra säger och gör är en projicering av deras egen verklighet och deras drömmar. När du är oemottaglig för andras åsikter och handlingar drabbas du inte av onödigt lidande.
· Ta ingenting för givet. Våga ställa frågor och säga vad du egentligen vill. Kommunicera med andra så tydligt du kan för att undvika missförstånd och upprördhet. Detta enda samförstånd kan förändra ditt liv fullständigt.
· Gör alltid ditt bästa. Ditt bästa skiftar från det ena ögonblicket till det andra. Det är inte alltid detsamma när du är sjuk som när du är frisk. Gör helt enkelt så gott du kan under alla omständigheter så undgår du självkritik, självförakt och ånger.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)