när jag kom hem ikväll skedde det en liten simpel grej som fick mig att brista ut i skratt.
min mamma målar naglarna &jag dricker te m. honung, medans vi samtalar om helgen.
i allt bryter hon av samtalet &säger, egentligen bara till sig själv:
'GUU vilka fina händer jag har. det är inte klokt!'
JA, ni kanske förstår detta plötsliga uttalande i egoform som bröt min förklaring till varför jackan var så fel som jag skulle köpa? (: jag börjar skratta &hon tittar förvånat upp &visar fint upp händerna &forts:
'vad skrattar Du åt? KOLLA..
inte har du väl sätt såhär fina händer på någon annan tant?'
&det måste jag ju medge, att det har jag inte.
hon har riktigt fina händer &fötter, min mamma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
instämmer.
Skicka en kommentar